Entries Tagged as 'Sepideh'

Att vara eller inte vara…solstråle

Idag ska jag ägna ett blogginlägg till alla solstrålar i världen. You heard me, alla där ute som lyser upp och förgyller varenda gråa vardag. Ni vet säkert vilka jag talar om, de som man inte kan låta bli att tänka på utan att le, de som dyker upp lite vartsomhelst och hjälper en att klarar sig igenom dagen…

Ja, häromdagen var jag och handlade. När jag väl kommit ut ur butiken insåg jag att kassörskan slagit in dubbla priset på alla varor. Jag hade lite bråttom, men det var ganska mycket pengar som det handlade om så jag gick tillbaka. Väl framme vid kassorna insåg jag att det var en kilometerlång kö och att det skulle ta mig ett bra tag tills jag var framme. Jag gick fram till kassan och frågade om de inte hade någon speciell kassa för återköp och liknande när jag fick svaret att ja måste stå i samma kö. Med en hög suck satte jag ner matkassen som jag hade i handen (jag hade haft en lång dag och orkade egentligen inte med situationen). Jag skulle precis ta upp kassen igen och gå mot slutet av kön när jag såg hur killen längst fram (som betalade) gav mig en varm blick. Han frågade om jag vill gå före honom, (!) och med en snabb blick bakåt försäkrade han sig att resten i kön tyckte det var okej. Jag tackade så mycket och allt jag fick i svar var ett leende och ett ödmjukt ” Det är okej, jag vet precis hur det är…”

Så jag vill tacka er, både de solstrålar som jag känner men också de som jag inte känner (som han vid kassan). Livet skulle varit olidligt utan er!

//Sepideh

När klistermärkssamling går över styr…..

I samband med Maffia så har man satt ut lite klistermärken med citat från oss maffiosor lite här och där. Alla ni som har haft turen att stöta på de här klistermärkena vet ju vad jag pratar om.

Hursomhelst, så måste jag bara berätta…för några veckor sen märkte jag hur jag inte längre såg de här klistermärkena. Jag tänkte inte mer på det, men häromdagen hörde jag ett samtal mellan min lillasyster och hennes kompis som förklarade allt.

För att göra saker lite klarare måste jag redogöra en grej: Min lillasyster är en extremt söt liten snorunge som jag älskar högt. Hon är riktigt kaxig samtidigt som hon inombords är en pytteliten bebis (hon kommer mörda mig för det här). Det var hon som var veckans hater i första avsnittet:

).

Tillbaka till klistermärken: Det visar sig att hon och hennes vänner har värsta businessen på g. De har sprungit runt och tagit alla klistermärken och samlar på dem! HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHA

Jag hade i alla fall ingen aning om att tolvåringar var så idolfixerade….:P

//Sepideh

The story of me and Maffia Part 2

Ja, jag hade ju berättat om hur jag hamnade på Maffia och om jag minns rätt så var vi ungefär där jag rebelliskt åkte mot Ztv-studion, en timme försenad…

Där stod hon, på tunnelbanan med sovsäck, bagage och hela paketet. Att Sepideh hade sovit sammanlagt 5-6 timmar de senaste dagarna hade hon helt glömt bort, istället tog hon bestämt tag i hennes packning, klev av tåget och sprang mot studion.

Väl framme vid ZTV-huset gick hon fram till receptionisten som precis frågat vad hennes ärende var. Sepideh svarade att hon skulle på audition och fick då svaret att det teamet gått därifrån för en timme sen. Men Sepideh tog inte ett nej, med ett sött leende, noggrant utvalda ord och en blick som var stenhårt fastklistrad i receptionistens ögon fick hon receptionisten att ”försöka göra något”. Efter ett 20-tal samtal fick man tag i producenten som satt på ett lunchhak och käkade. Irriterat svarade hon i telefonen och fick veta att tjejen som var en och en halv timme försenad ändå hade gått till studion för att göra intervjun. Producenten fattade galoppen, den här tjejen skulle faktiskt göra en intervju idag.

Så Sepideh fick 10 min på sig att springa till haket och göra intervjun. Hon lämnade all packning, sovsäck osv. vid ZTV-huset och sprang. Till slut hann hon till intervjun. Sepideh tog producenten med storm och efter ett klockrent pilotavsnitt fick hon rollen som ”good-girl” i Maffia. Det enda de som jobbade med Maffia inte visste var att de egentligen aldrig gav rollen till henne, hon tog den själv.

THE END

// Sepideh

The story of me and Maffia

En vacker dag för längesedan då solen sken satte sig Sepideh vid sina dator och skulle kolla mailen. Hon upptäckte ett mail från Playahead där det stod att hon inte varit inne på ett tag, så hon bestämde sig för att tittade in. Väl inloggad så hade hon fått ett gästboksinlägg om att ZTV sökte tjejer med starka åsikter. Utan att tveka skrev hon ett mail där hon berättade om sig själv…

Några dagar senare var Sepideh på ett konvent i Nynäshamn. Hon hade det så kul med en massa vänner, då hon helt plötsligt såg hon att hon hade 21 missade samtal från ett okänt nummer. Sepideh ringde upp och märkte till sin glädje hur det var producenten för Maffia som hade ringt till henne. De ville att hon skulle komma på en intervju…”Va kul!”, sa Sepideh. ”När då?” Då hände det fruktansvärda…producenten sa att hon skulle vara där dagen efter vid ett tiden. Sepideh var ju på ett konvent som skulle hålla på till klockan fem!

I sin fasansfulla desperation frågade Sepideh om hon inte kunde komma någon annan dag, men hon fick svaret nej. Och då bestämde hon sig, hon kom på att om hon ska ta över världen och berätta för allt och alla om vad hon tycker och tänker så måste hon uppoffra saker. Tidigt nästa morgon packade hon sina saker och med tårar lämnade hon konventet.

När hon hade tagit bussen till Västerhaninge så fick hon de fasansfulla nyheterna nummer 2: Tåget var en timme försenat! Helt desperat ringde hon producenten men fick bara veta att hon inte skulle kunna vara med på intervjun eftersom hon fåt den absolut sista tiden. Sepideh klev på tåget, men var hon ledsen? NEJ! Hon skulle åka till ZTV-huset, en timme försenat, och fixa det. Gång på gång ringde hon producenten, men fick samma svar. Ändå åkte hon mot ZTV…

FORTSÄTTNING FÖLJER

//Sepideh

HATA gympan…!

Helt allvarligt, vilken idiot kom på ämnet idrott?! Jag hatar det ämnet från djupet av mitt hjärta.

Till att börja med så är betygskriterierna, lektionerna, skolplanen, ja allt med idrott är så odefinierat, luddigt och oorganiserat. Lärarna gör lite hur de vill och sen sätter de ett betyg på det. ETT BETYG! Något som väger PRECIS LIKA MYCKET som hur duktig du är på matte och svenska… Hur kan man tillåta sig att sätta betyg på någon annans fysiska kompetens och prestationer???!!! Alla har ju helt olika förutsättningar när det kommer till det fysiska, det är en individuell sak. Sen ska tydligen en utomstående (oftast helt pantad) person bedöma det och ge dig ett framtidsavgörande betyg för det! För vissa lärare räcker det ju att vara normalbygd kille så har du minst VG…

Och när vi ändå talar om gymnastiklärarna… de är ju en av de konstigaste yrkesgrupper som finns. Jag tror att alla gympalärare har bildat en sekt på lärarhögskolan och bestämt sig för att plåga eleverna till det sista. Kanske gör det av hämnd, kanske av avundsjuka eller av ren sadism. De har säkert regler om att man måste skolka från alla föreläsningar som innefattar pedagogik och socialt beteende. De gör ju alla möjliga pedagogiska fel! Och samtidigt är de ju överlägset BÄST på att favorisera elever, de har säkert favoriserings-mästerskap inom sekten.

Visst, att röra på sig är bra och även det stimulerar hjärnan. Jag uppskattar verkligen att möjligheten till motion finns på skolan och att man har lagt ner lektionstid på det, men det här har gått för långt!
Det är vansinne att man ska få betyg i det och att det är utformat som det är.

Det värsta är ju när de kör konditionstest. Det skapar ju rivalitet i klassen: man får fram “eliten”. Hur opedagogisk är inte det?  De som orkar mest och bäst, de som gång på gång är toppar varenda moment, de som gympaläraren älskar, de stackarna som fallit i idrottens svart avgrund…

//Sepideh

2 olika hösttyper

Jag känner mig pigg idag! Jag är på ett riktigt hej-kom-och-knuffa-mig-ner-från-ett-stup-jag-kommer-ändå-vara-lika-glad-humör! Det verkar som varenda lilla cell i mig insett att jag verkligen behöver en pigg och glad dag och allvarligt, hur många är pigga en vardag i början av oktober? Det handlar om att känna in hösten, jag menar titta er omkring, under höst-tiden dyker det upp två olika typer:

1. Det-är-fortfarande-sommar- typen. Den här sorten av människor håller naivt fast vid sommaren, de klarar sig i sina öppna sandaler, korta sommarkjolar och klänningar med en tunn liten kofta över. De går runt på stan med en glass i handen och ser idiotiskt nöjda ut. Även fast deras armar är alldeles knottriga, deras läppar helt blå och tänderna knakar som om de när som helst skulle krossas och ramla ut så påstår de att de inte fryser.

2. Jag-är-mitten-på-december-typen. De här människorna går mig riktigt på nerverna, så fort det blir lite molnigt åker dunjackan fram. Med dunjacka, tjock halsduk, mössa, handskar och feta vinterskor går de runt som ett gäng Michelin-gubbar. Det spelar ingen roll hur varmt det än är, dyker det upp ett enda moln på himlen så åker istids utrustningen fram. Så muntra upp er! Se hösten för det den är, njut av färgerna och allt höst-mys som finns i luften. Gå hem, släck lyset, tänd några ljus, gör en kopp te och slut en riktigt skön filt omkring dig och bara njut, för det ska jag göra. Kram

/Sepideh

DET BORDE VARA FÖRBJUDET….


Ja, ännu en fredag och det är dags för mig att skriva ett fantastiskt blogginlägg . Sätter mig framför datorn, loggar in på mitt konto, loggar in på msn, chekar mailen och öppnar sedan Word. Gör mig redo för att med vassa ord uttrycka min åsikt, sträcker på mig, lägger händerna på tangentbordet, kisar med ögonen, trycker ihop läpparna och….AAAAAJJJ!!!!!

Asså i en vecka, en hel vecka har det här pågått, nu får det vara nog…!

Förra torsdagen så hängde jag hos en kompis som precis flyttat hemifrån. Han är mexikanare och hade köpt någon exotisk mexikansk frukt och som den fruit-addict som jag är så kunde jag förstås inte hålla tassarna från de läckra “kaktus-fikonen”. Man skar dem på hälften och gröpte ur dem med en sked (som när man äter kiwi). Efter att ha ätit två stycken så kände jag hur något stack till på mitt finger, det var en tagg.

Observera att det var inte var bara en tagg, det var början till ett helvete. I början skrattade vi åt det och min polare hjälpte mig plocka bort taggarna från mina händer. Grejen är bara det att det inte är stora synliga taggar utan de är små små vita, nästan genomskinliga,  störande taggar som man inte kan se. När jag väl fått bort dem från mina händer så trodde jag allt var frid och fröjd men jag kunde ju drömma om det. I en HEL vecka så har dessa förbannade grejer suttit fast på mina läppar.

Och nu sitter jag här, en vecka efteråt och kan inte ens trycka ihop läpparna utan att komma åt en tagg som sticker till.

//Sepideh

Hur man manipulerar folk

I tisdags var jag på plattan och väntade på Rosol för att bli intervjuad för SR metropol. När jag väntade på henne så såg jag några patetiska fjortisar som sprang runt och försökte “haffa” människor som skulle köpa ut cigg till dem. Efter att ha betraktat dem ett tag med sina komiska försök så tänkte jag att stackarna inte har någon som helst aning om hur man manipulerar människor och får sin vilja igenom…

Människan har alltid ett begär. Ibland sätter man ett fint ord på det: drömmar, visioner eller önskningar, ibland kallar man det för behov eller rättigheter. I grund och botten är det ändå samma sak: du vill helt enkelt ha något. Nu är problemet att det ofta finns människor på vägen till ditt mål. Människor som alltid envisas med att verkligen inte hjälpa till.

Därför så ska jag nu, I min stora barmhärtighet, ge en snabbkurs(i tre steg) i hur man manipulerar folk:

1.Börja tänka! Väck upp den där gråa grejen inuti ditt huvud som du aldrig använder, den kan vara bra att ha vid sådana tillfällen.

2. Analysera ditt offer. Vem är hon/han? Vad tycker hon/han om?
Vilka svagpunkter har hon/hon? Om ni inte vet hur man analyserar loss så är det bara att se och lära från maffia…

3.Vissa snackar också om retorik, att smöra, att muta, maktspel osv. Och visst, det kan väl funka. Men det riktigt effektgivande sitter i en enkel, genialisk och maktfull mening, den så kallade Sepideh formeln: “Jag vill ha det, du kan ge mig det och det ska du göra”

Lycka till alla röksugna fjortisar!
Kram

Stilskolan: Importer

Fakta:
Art: Importer
Ursprung: Nyinvandrade invandrare som försöker passa in.
Latinskt namn: Turko Importus Äckligus
Doft: Oändligt intensiv parfym.
Längd: Relativt korta
Vikt: emellan 60-80 kg
Utseende: Kan kännas igen på sina märkes-kopior, fula frisyrer (ofta med otroligt mycket produkter i) och eventuellt uppknäppta skjortor .
Ursprung: Förorterna.
Parningstid: 60 minuter per timme, 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året…
Livslängd: För lång.

Alla har vi ju någon gång ( tyvärr!) stött på dessa IMPORTER. Killarna med mittbena, uppknäppta skjortor där man kan skymta lite brösthår kombinerat med prassel-byxor med tofsar nedtill. Men det är ju ändå inte i utseendet som felet ligger…

Faktum är ju att det verkligt irriterande är ju när de försöker ragga på en. För er som inte blivit utsatta för den tortyren följer här en redogörning:
•    Steg 1: IMPORTEN får sin på sitt offer. Observera att tjejen ifråga inte behöver vara attraktiv eller intressant, importer tänder på allt och alla som har ett par bröst.
•    Steg 2: Här börjar det ändlösa smörandet. Jag lovar dig: they won’t take no for an answer..! Till slut får de ditt nummer (efter att ha följt efter dig i ca 3 timmar)
•    Steg 3: Att spela svårfångad eller att åtminstone vänta ett tag innan de tar kontakt med dig finns inte i IMPORTERNAS värld. Från den sekund som de har ditt nummer eller din mail-adress rasar ”kärleks-meddelanden” in.” dU är så vacker, vaCker ros”  ” du SprinGer ruNT i mItt tankar”  JAg  drÖMMer på Dig fiNA änGel, jAg Kan inte sovA” Inte nog med att de messar en gång var 5:e minut och ringer varje halvtimme… svarar du inte tillräckligt fort så har du krossat deras hjärta och de lägger i växeln; messen börjar då komma en gång per minut. Värt att nämna är ju också att de alltid, genom att ha träffat dig en gång, blivit jättekära och vill leva med dig för alltid.
•    Steg 4: Du är irriterad till det högsta, vid det här stadiet skulle det inte vara svårt för tjejen att mörda importen. Hursomhelst så ber man importen att sluta kontakta en, men man märker snart att det inte hjälper. När man till slut börjar förolämpa honom rakt ut, och han fortfarande inte slutar(kom ihåg att han fortfarande är jättekär från den enda gången ni träffades) då är man desperat! Allting slutar oftast med att man ber en killkompis med basröst ringa upp dem, kalla sig för din pojkvän och berätta för IMPORTEN att om han kontaktar dig en gång till så kommer han att ångra det grovt.

Mer om importer får ni höra när Maffia börjar sändas: 19 september 22.00 på tv!
Puss på er!

//Sepideh

KOSSOR

Häromdagen läste jag en random grej om kor. Någon bonde hade kommit på att man kan sätta elstängsel runt om dem, så när korna försöker gå utanför området så får de helt enkelt en el-stöt. Kossa efter kossa försöker ta sig ut, men efter ett tag så slutar de försöka. De accepterar att de inte kan gå ut och trippar lydigt runt på sin yta. Det bisarra i sammanhanget är att om man tar bort elstängslet, så skulle korna fortsätta att stanna kvar inom utrymmet! De tröga kossorna hänger inte med när deras gränser tas bort….och nu är frågan: gör vi det?

Min poäng är att jag blir galet irriterad på människor som begränsar sig. De har MILJARDER hinder och regler som de har satt själva, för sig själva och som de slaviskt följer.

T ex så träffar jag ofta människor som klänger sig vissa fast vid stereotyper…andra är helt OFATTBART beroende av vad andra människor tycker. Fåraktigt får de sedan sitta och titta på när möjlighet efter möjlighet försvinner…

Ja, det finns tusen varianter på dessa högst irriterande och blåsta människor, de beter sig som kossor när de får för sig att det sitter stängsel runt om dem när det egentligen finns möjlighet att beta var de vill, göra vad de vill… Så här har vi min vädjan till er gott folk, kan vi inte vara LITE smartare en våra mjölkfyllda vänner och sluta begränsa oss i onödan?!

//Sepideh