Att vara eller inte vara…solstråle
Idag ska jag ägna ett blogginlägg till alla solstrålar i världen. You heard me, alla där ute som lyser upp och förgyller varenda gråa vardag. Ni vet säkert vilka jag talar om, de som man inte kan låta bli att tänka på utan att le, de som dyker upp lite vartsomhelst och hjälper en att klarar sig igenom dagen…
Ja, häromdagen var jag och handlade. När jag väl kommit ut ur butiken insåg jag att kassörskan slagit in dubbla priset på alla varor. Jag hade lite bråttom, men det var ganska mycket pengar som det handlade om så jag gick tillbaka. Väl framme vid kassorna insåg jag att det var en kilometerlång kö och att det skulle ta mig ett bra tag tills jag var framme. Jag gick fram till kassan och frågade om de inte hade någon speciell kassa för återköp och liknande när jag fick svaret att ja måste stå i samma kö. Med en hög suck satte jag ner matkassen som jag hade i handen (jag hade haft en lång dag och orkade egentligen inte med situationen). Jag skulle precis ta upp kassen igen och gå mot slutet av kön när jag såg hur killen längst fram (som betalade) gav mig en varm blick. Han frågade om jag vill gå före honom, (!) och med en snabb blick bakåt försäkrade han sig att resten i kön tyckte det var okej. Jag tackade så mycket och allt jag fick i svar var ett leende och ett ödmjukt ” Det är okej, jag vet precis hur det är…”
Så jag vill tacka er, både de solstrålar som jag känner men också de som jag inte känner (som han vid kassan). Livet skulle varit olidligt utan er!
//Sepideh









