Jag vill bara berätta för er hur min medverkan i Maffia har påverkat min vardag. Vad jag gick igenom under inspelningarna och sedan under sändningarna.
Inspelningarna var helt sjuka. Helt bokstavligt satt vi och snackade skit, blev sminkade, fick massa kläder och mat. Sounds like fun, right?
Men det var mycket mer än så. Det handlade om att vakna fett tidigt när det var lov, hitta stället vi blev tillsagda att vara, vänta flera timmar. Försöka komma på en ny frisyr till varje avsnitt. Vilket tydligen inte fungerade. Sedan vänta till ljud och ljus var klart. Sedan sitta och leverera bra shit i två timmar. Sedan samma dag flyttar man till nästa ställe gör samma grej igen. Under tiden blev det mycket skrik på varandra, tjaffs och mycket mycket skrik. Ah, nu
låter det inte lika roligt va? Nej, jag får det ju såklart att låta lite hemskare än vad det var.. imma drama-mama. Men jag tycker att det var mest positivt och härligt. Men bara för att få tyst på alla som säger ” men ni satt ba där och snacka och fick betald” i din mun!

Under inspelningaarna fick vi träffa de skönaste människorna. De som ägde ställena vi fick spela in på, ljud och kamera-folk, smink-tjejer. Våra kära producenter och ja alla människor som ens var inblandade. Så skönt crew! Det var verkligen en upplevelse att få spela in det. Det var kul att hela tiden vara i centrum och få all uppmärksamhet. Attention-hoe? Fo sho! Sedan var det över tills premiären. Det var som en bomb.

Folk reagerade på konstiga sätt. Mycket haterz ” if u aint got haterz you’s nuttin”, många fans och lite neutrala människor som körde den här “låt dom vara, gör bättre själv”. Det var ändå ganska förväntad. I mean, hur många tonårstjejer får chans att prata skit och kritisera massa folk i TV - nah, dats what I thought. I början var det ganska jobbigt med de starka reaktionerna, men sen fick man ju massa instruktioner och råd och sånt. Bästa rådet var ju ” “välkommen till branschen, sisters”. Det var då jag visste att jag har lärt mig en stor grej utav detta. Livet inom media är galet svårt och man måste va tuff och inte låta någon komma igenom skalet. Intervjuerna rullade in och en stund kändes det som att jag var överallt - att alla pratade om det. När hälften av programmen hade gått började det kännas neutralt. Alla som inte gillade programmet hade vi det här tillfället slutat kollat - eller iaf vad dom vill att vi ska tro. Därför fick jag bara positiv kritik. Det är gulligt att ha fans haha. Det var en kille som ville göra en fanclub - hur gulligt/på gränsen till stört är inte det?

My point is - med detta kom både något dåligt och något bra. Detta var också en dörr till en ny värld. Har fått träffa skönt folk. Haft bästa och de mest störda chefer som någonsin existerat och sen lärt känna tjejerna!

Många frågar också om folk känner igen mig på gatan och så. Det händer väl mer på internet att folk känner igen. Det var ett jävla tjat om det i skolan i alla fall och det var bara kul. Hörde att folk hade snackat om det i min gamla skola. Sedan har det kommit fram skojjare till mig på tåget. En gång på en fest frågade en tjej, även fast det var så mörkt, om det var jag. Ja, det är väl allt. Det här var en “once in a lifetime” - chans och jag är glad att jag sökte.

Ågrar ingenting.

Sista avsnitten gick för någon vecka sedan. Maffia är slut. Men det betyder inte att ni inte kommer höra från oss.
Peeaace ouut! / Rosol

Tags: Rosol //